منتديات محبى سيناء
الصحراء هي من ذهب اليها ذلك الطفل اليتيم الذي اعطى للحياة معنى وقيمة
الصحراء من حضنت نبي الامة محمد عندما كان في احضان السيددة حليمة السعدية فهنيئا لك ايتها.الصحراء يكفيك فخرا ان رمالك كانت تطبع اثار اقدام خير خلق الله ...... استنشق هواءها النقي .. وهناك راى الكل كيف يشع النور من الوجه البرئ .. وجه اجمل طفل منذ ان خلق الله البرية
الصحراء حب يسكن عروق اهلها ....... وماذا يعرف البعيد عنها من اسرار هذا الحب
يشرفنا ترحيبك ويسرنا انضمامك لنا,,,,,,,
فضلا وليس أمراً اضغط دخول إذا كنت مسجل أو اضغط تسجيل إذا كنت غير مسجل ,,اما اذا كنت تريد التصفح فاضغط إخفاء ......


منتديات محبى سيناء


 
الرئيسيةاليوميةمكتبة الصوربحـثالتسجيلدخول
حتى نتسم عبير الحريه***حتى لا يصبح الوطن فى مهب الريح***حتى لا ندع قراراتنا فى يد من باعو الوطن وسرقوا مقدراته حتى لا تكون سلبيا شارك فى الانتخابات وأدلى بصوتك لمن يستحق
إداره منتديات محبى سيناء ترحب بكل زوارها الكرام وتتمنى ان ينال الموقع اعجابهم وكل عام وانتم بخير............
تشكر إداره المنتدى الأخ الغالى محمد جعفر على مجهوداته المتواصله فى سبيل الرقى بمنتدانا
يسر إداره منتديات محبى سيناء اعلان العضوه غزل نائب مدير الموقع ولها كافه الصلاحيات مع تمنياتناً بالمزيد من التقدم والتواصل البناء الهادف..........

شاطر | 
 

 De största slagen

استعرض الموضوع السابق استعرض الموضوع التالي اذهب الى الأسفل 
كاتب الموضوعرسالة
LOVERS SINAI
المدير العام
المدير العام
avatar

عدد المساهمات : 2417
نقاط : 144517
تاريخ التسجيل : 09/08/2010
الموقع : أم الدنيا

مُساهمةموضوع: De största slagen   الأحد سبتمبر 12, 2010 9:32 pm

Muslimerna fick höra att en av Qureish's karavaner var på väg från Asham till Mekka, eftersom Medina låg mellan Mekka och Asham gick alla karavaner förbi den. Muslimerna ville nu ta tillfället i akt för att ersätta en del av de egendomar som Qureish hade tagit av dem i Mekka, Abu Sufian Ibn Harb fick dessa planer och han ändrade karavanens riktning mot västkusten och räddade på detta sätt karavanen,


samtidigt hörde Qureish att profeten och hans kompanjoner skulle anfalla deras karavan och lägga beslag på den. Utan att tveka red de ut och förberedde sig för att skydda karavaner från muslimerna, när de fick veta att karavanen var redan räddad ville en del vända hem och undvika en konfrontation med muslimerna, medan en del ville gärna konfrontera dem. Då blev Abu Jahl arg och sade: Vid Allah, vi återvänder inte innan vi kommit till Badr och vi stannar där för att slakta kameler, dricka vin och lyssna på sångerskornas sång om oss, så att araber hör om oss och om vår marsh så att de fruktar oss för alltid.

Profeten ville först rådgöra med sina kompanjoner om detta krig så att allt skulle gå efter deras godkännande, för emigranterna talade Almikdade Ibn Amr och sade: O, Allahs sändebud, gå mot vad Allah visar dig och vi är med dig och vid Allah, vi kommer inte säga till dig såsom Ibn Israel sade till Mossa: Gå du och din herre och kriga, vi är här och sitter, utan vi säger gå du och din herre och kriga, vi är med er krigare. För hjälparna talade Saad Ibn Muaadh och sade: O, Allah sändebud, vi trodde på dig och vittnade att detta är sanningen, det som du kom med, vi gav dig vårt ord, och löftet att lyssna på dig och lyda dig så försätt dit du önskar och vi är med dig, vid den som sände dig med sanningen, om du tänker vada genom detta hav, kommer vi att vada genom det med dig och ingen av oss kommer att bli kvar, vi ogillar inte att du möter vår fiende imorgon, vi är väl tålmodiga vid kriget och pålitliga vid sammandrabbningar. Må Allah visa dig hos oss sådant som kommer att glädja dig, så led oss med Allahs välsignelse. Då gladde sig profeten med dem över det som Allah lovat honom att ta karavanen eller segra fienden.

När muslimerna kom fram till Badr installerade de sig långt ifrån vattnet, en kompanjon till profeten som hette Al Habbab Ibn Almundir sade: O, Allahs sändebud, denna plats, är det Allahs som vägledde dig till den så att vi måste hålla oss till den eller är detta krigs strategi och intrig ? Profeten svarade: [ Det är strategi ], Al Habbab sade: O, Allahs sändebud, detta är inte den rätta platsen, låt oss komma vid det närmaste vattenhålet och låt oss sedan grumla till alla brunnar bakom oss ! Vi bygger en bassäng och fyller den med vatten, sedan krigar vi mot dem och vi dricker men de dricker inte. Profeten reste sig och flyttade med sina kompanjoner till den platsen som Al Habbab föreslog, på denna plats byggde muslimerna en bassäng och täckte över alla andra brunnar. Saad Ibn Muaadh i sin tur föreslog att de skulle bygga en baldakin åt profeten, i vilket han kunde ta skydd, profeten accepterade detta och bad Allah för en seger för muslimerna.

På morgonen, fredagen den 17 Ramadan i den andra året EH ställde profeten upp muslimerna i rad, mot de otroendes krigare vilkas antal var 1000, medan muslimernas antal var 313, därefter vände sig profeten mot alkibla och bad till Allah full av undergivenhet, han sade: [ Allahumma, dessa är Qureish som kom med sina hästar och sitt högmod, de försöker förneka ditt sändebud, Allahumma, jag ber om ditt seger som du utlovade till mig, Allahumma om du föröder denna skara, kommer du aldrig att dyrkas på jorden härefter ]. Profeten bad hela tiden till Allah utan avbrott, tills Abu bakr tyckte synd om honom och sade till honom: Gläds, för att vid den som har min själ i sina händer, han kommer att uppfylla vad han utlovade dig. När slaget skulle börja gick profeten ut till muslimerna och sade: [ Vid den som har min själ i sina händer, kommer de som krigar och dör tålmodigt för Allahs skull som möter dem ansikte mot ansikte, och vänder inte sin rygg till dem iflykt, dem kommer Allah att låta inträda in i paradiset ].

Kriget startade med en duell mellan tre muslimer och tre från de otroende av Qureish, sedan avancerade trupperna mot varandra, då uppmuntrade profeten muslimerna och sade: [ Ställ er upp, till ett paradis vard bredd är himlarna och jorden ]. Muslimerna utkämpade en hård strid och fick hjälp av Allah, som förstärkte dem med änglar så att de förvärvade en stor seger. Av de otroende dog 70 och 70 togs till gisslan och av muslimerna dog 14 som martyrer, 6 emigranter och 8 av hjälperna. Profeten beordrade sina kompanjoner att befria alla som hade gjort till profeten en tjänst, såsom de som hade verkat emot bojkotten och de av banu Hashim som hade skyddat honom under hans vistelse i Mekka. Efter slaget vid Badr konsulterade Muhammed med sina kompanjoner om gisslan, Omar Ibn Al-Khattab föreslog att de skulle döda dem för att hämnas för vad muslimerna hade fått lida i Mekka. Abu Bakr föreslog att de skulle befrias mot en lösensumma, profeten valde Abu Bakrs förslag men koranen godkände Omars förslag efteråt.

Resultatet av slaget i Badr:

* Muslimerna vann slaget.
* Qureish förlorade 70 av sina bästa krigare och ledare.
* Muslimerna tog 70 som krigsfångar.
* Muslimerna beslagtog många föremål som krigsbyte.
* Muslimerna förlorade 14 Shahid.
* Muslimerna hade blivit starkare.



Utvisning av banu Kainukai:
Judarna av banu Kainukais stam kunde aldrig sluta med att skada muslimerna med både sina onda tungor och med sina händers verk. En gång kom en muslimsk kvinna till en judisk guldsmed på banu Kainukais marknad och ville att han skulle laga ett smycke åt henne. Till sin otur blev hon trakasserad av några judar, de ville ta av hennes slöja, I smyg knöt en av dem en bit av hennes klädsel ihop med en annan bit och när hon stod upp avtäcktes hennes privata kroppsdelar och judarna började skratta åt henne. Hon skrek förtvivlat och en muslim som var på marknaden såg vad som hade hänt, och gav sig på guldsmeden och dödade honom, judarna omringade honom och dödade honom också. Mannens släkt sökte upp muslimerna för hjälp och profeten kom och kallade samman alla judar av banu Kainukai på deras marknadsplats och sade till dem: [ O, ni judiska folket, jag varnar er från Allah, att han inte gör med er som han gjorde med Qureish, bli muslimer, för ni vet att jag är ett sändebud, ni har det i er bok och i det som Allah lovade till er ]. De sade: Om du anser att vi är som ditt folk, så låt dig inte luras av att du mötte ett folk som hade ingen aning om krigskonst och du utnyttjade tillfället. Vid Allah, om du strider mot oss, kommer du att känna att vi är det sanna folket. Då såg profeten ingen annan utväg än att stoppa dem och skydda muslimerna från deras missgärningar, han belägrade dem i deras hus under femton dagar, tills de misströstades om att de någonsin skulle bli räddade och de gav upp sig för profeten. Han utvisade dem från Medina och de flyttade till Adhriat, ett ställe utanför Asham.
الرجوع الى أعلى الصفحة اذهب الى الأسفل
http://saadhamdy.yoo7.com
 
De största slagen
استعرض الموضوع السابق استعرض الموضوع التالي الرجوع الى أعلى الصفحة 
صفحة 1 من اصل 1

صلاحيات هذا المنتدى:لاتستطيع الرد على المواضيع في هذا المنتدى
منتديات محبى سيناء :: this is Mohamad :: Svenska-
انتقل الى: