Bildandet av det Islamiska samhället

Under tiden som moskén och profetens boning byggdes bodde han hos Abu Ayub Al Ansari, Abu Ayub berättade: När profeten flyttade in hos mig bodde han i bottenvåningen och jag och Ummu Ayub i den första våningen, jag sade till profeten: O, Allahs profet, jag avskyr att bo uppe när du bor nere, gå upp så flyttar vi ner, profeten sade: [ O, Abu Ayub, det är bättre för oss att bo här nere ], men Abu Ayub insisterade tills profeten flyttade upp. Alla profetens kompanjoner hjälpte till att bygga moskén och nära moskén byggdes profetens hem av mycket enkelt byggmaterial, profeten hjälpte personligen med att bära stenar, när moskén var färdig, märkte profeten dess Qibla mot Jerusalems tempel.Profetens tal:

När moskén var färdigbyggt kallades muslimerna till bön och profeten höll ett tal: [ Lov och pris till Allahs, vi tackar honom och vi ber honom om hjälp, vi tar vår tillflykt till honom från vår själs och händers synder, den som Allah vägleder kan ingen missleda och den som han missleder kan ingen vägleda. Jag vittnar att det finns ingen gud utom Allah, ensam och utan partner. O, ni människor, vid Allah, han kommer att förkrossa någon av er så att denne lämnar sina får utan en herde och då säger hans herre till honom, utan att han har någon som talar för honom eller skyddar honom: Har inte mitt sändebud kommit till dig och underrättat dig, jag gav dig rikedom och gynnade dig så var har du åstadkommit. Han kommer titta till höger och till vänster men han kommer inte att se någonting, sedan tittar han mitt framför sig och ser bara helvetet, så den som kan skydda sitt ansikte från elden även med en halv dadel så han gör det och den som
hittar annat så med ett gott ord, för att där belönas en god gärning med tio gånger eller upptill sju hundra gånger stor belöning, må fred vara över er ].

Det Islamiska livet i Medina
Emigrationen hade ett stort betydelse i Islams historia, för att den var tecknet på en början av en ny ära, som blev slutet av den mörka tiden och början av en ljusare tid, därför tog Omar Ibn Al-Khattab hijra, emigrationen som en början av den Islamiska tideräkningen. Det som profeten började med var att starta en förbrödring mellan emigranterna och deras medinafödda hjälpare, hjälparna visade stort generositet, de erbjöd hälften av vad de ägde till dem, men många av profetens kompanjoner tackade nej till denna fabulösa generositet, såsom Abdu Arrahman Ibn Awf som bad sin bror, hjälpare, att visa honom till marknaden, så att han kunde gå och förtjäna sitt levebröd. Denna historiska attityd från både emigranternas och hjälparna sida har Allah nämnt i koranen när han sade: " De som haft hem och tro att tillgå före dem, älska dem som utvadrat till dem och känna ej i sina bröst någon saknad med anledning av vad dessa fått och de
skulle akta dem högre än sig själva, om det också rådde nöd bland dem, de som bevaras för sin egen girighet dessa äro dem lyckliga " ( Sura 59:9 ). Det andra profeten gjorde i Medina var att skriva ett avtal med judarna och med de andra stammarna, han samlade hela Medinas folk, emigranterna, hjälparna och judarna och skrev ett avtal, han lät skrivas enligt följande:

1. Alla troende är bröder och enade mot de orättfärdiga, även om denne vore deras eget barn.
2. Ingen skulle stödja någonting brottsligt eller skydda nån brottsling.
3. Judarna är allierade med muslimerna, de skulle kriga på muslimernas sida mot vem som helst som förklarade krig mot Medinas folk.
4. Ingen skulle främja Qureish eller skydda någon av dem.
5. Varje konflikt skulle lämnas till Allah och hans sändebud för att lösas.

På det här sättet blev Medina förenad och väl skyddad, nu blev också zakat och fastan föreskrivna och den islamiska lag verkställdes. I denna omgivning ropades adhan ( böneropet ) högt för att kalla muslimerna till bön fem gånger om dagen i början samlades muslimerna till bönen utan att det fanns någonting som annonserade bönetiden, men profeten ville inte använda klockor eller signalhorn. Till slut vägledde Allah dem till adhan ( böneropet ) med den mänskliga rösten som instrument, Bilal Ibn Rabah var den som först valdes till denna uppgift, och han blev således profetens böneutropare ( muadhen ).