LOVERS SINAI المدير العام
عدد المساهمات : 2417 نقاط : 179257 تاريخ التسجيل : 09/08/2010 الموقع : أم الدنيا
| موضوع: Slaget vid Uhud: الأحد سبتمبر 12, 2010 9:39 pm | |
| Qureish hade fått lida förlusten av sina ledare och av sina bästa unga män vid Badr, och de ville ha hämnd för detta, de började samlas och förbereda en stor arme. De satsade på denna arme alla pengarna från den karavanen som var orsaken till slaget vid Badr, med armen som bestod av tre tusen krigare, följde kvinnor för deras uppmuntran. Genom sin farbror Al Abbas, som fortfarande höll för Qureish tro, fick profeten veta vad Qureish planerade för. Han samlade ihop sina mest erfarna kompanjoner och rådgjorde med dem för vad de kunde göra vid Qureish anfall, han föreslog att de skulle bygga sin fästning i staden av Medina och låta de otroende anfalla dem så att det skulle bli lättare att slå dem tillbaka, bland dem som höll med profeten var Abdullah Ibn Ubay. Men de unga bland muslimerna blev så ivriga att de insisterade att gå ut och möta de otroende, till slut accepterade profeten deras förslag även om han var inte nöjd med det. Denna dag var en Fredag, och när han höll fredagstal uppmuntrade han muslimerna och lovade till dem segern om de förblev tålmodiga. Sedan gick han hem till sig och tog med sig pengar och sitt svärd, muslimerna stod ute, oeniga om strategin, och när profeten kom ut till dem sade Usaid Ibn Hadir och Saad Ibn Muaadh: Ni såg att profeten föredrog att bygga en fästning här i Medina och ni tvingar honom att gå ut och han gillar inte detta, så låt oss bestämma oss för att lyda honom, Men profeten ville inte backa nu, trots att de alla sade till honom: Vi skulle inte säga emot dig, så gör precis som du ville göra, men profeten sade: [ Jag frågade er och ni vägrade, och en profet får inte ta av sig sitt pansar efter att ha tagit den på sig, tills Allah avgör mellan honom och hans fiender ].
Sedan gick profeten ut med sju hundra muslimer för att strida mot tre tusen otroende, när de kom till Uhud, ställde profeten femtio bågskyttar vid en bergspass uppe på berget och sade till dem:
[ Skydda våra ryggar och lämna inte era poster, även om ni ser oss besegra dem eller även om de besegrar oss ]. På andra sidan slagfältet ställde Qureish sina krigare upp på sina poster, den högra falangen leddes av Khaled Ibn Al-Walid och den vänstra leddes av Ikrima Ibn Abi Jahl. Deras kvinnor slog i trummorna och sjöng, när profeten såg att slaget skulle börja tog han fram ett svärd och sade: [ Vem tar detta med dess rätt ? ], en man som hette Abu Dujana kom fram och sade: och vad är dess rätt ?, profeten svarade: [ Att du slår med den fienden tills den böjer sig ]. Utan tvekan tog Abu Dujan svärdet, satte på sitt huvud ett rött band och stoltserade, när profeten såg honom sade han: [ Det där är ett sätt som Allah avskyr, utom i denna situation ]. Slaget startade med en duell mellan Ali Ibn Talib och Talha Ibn Abi Talha som bar Qureish flagga, Ali besegrade honom och slaget började. Före slaget hade Hind, Abu Sufyans fru lovat en tjänare vid namn Wahshie hans frihet om han dödade Hamza Ibn Muttalib, profetens farbror. Wahshie gömde sig och väntade på ett tillfälle att kasta sin spjut i Hamza, han fick sitt tillfälle och träffade Hamza så att lansen trängde honom i ryggen och kom ut från magen, och Hamza föll i en martyrs död. Slaget blev allt hårdare och muslimerna kämpade mot de fyra gånger flera otroende med ett otroligt tålamod och mod, så att de otroende började tappa kontrollen över sig själva och sina trupper och började dra sig tillbaka och lämnade efter sig ett stort antal döda.
När bågskyttarna som profeten hade placerat på bergslutningen såg att muslimerna var på väg att vinna, trodde de att slaget skulle sluta och de började komma ner för att delta i samlingen av krigsbytet, trots att deras ledare Abdullah Ibn Jubeir varnade dem och påminde dem om profetens befallning. Medan de flesta bågskyttarna skyndade sig ner från berget märkte Khaled Ibnu Al-Walid vad som höll på att hända, och han utnyttjade tillfället genom att gå runt berget och anfalla dem bakifrån. Han dödade bågskyttarna som var kvar på berget och gick för att omringa muslimerna, på detta sätt föll muslimerna i en fälla utan en chans att försvara sig. De led ett stort nedslag och förlorade mycket folk, t.o.m. profeten blev skadad i huvudet trots att flera av hans kompanjoner kastade sig framför honom för att själva få slaget, många offrade sig för honom för att rädda honom, må Allah vara nöjd med dem. Även kvinnor bevisade sitt mod när de deltog i motattacken mot otroende, såsom Nasiba Umma Imara som tog ett svärd och försvarade profeten.
Muslimerna motstod med all kraft de hade och de lyckades att rädda profeten och få slut på slaget men förlusterna var stora, de lämnade bakom sig de bästa av muslimerna såsom Hamza, Alyaman, Anas Ibnu Annader och Musaab Ibnu Omeir mm. Däremot var Qureish överlyckliga över sin seger, särskilt Hind bint Utba som med nöje sprättade upp Hamzas mage och skar i hans lever. Uhuds slag fick ett tragiskt slut men muslimerna fick en betydelsefull läxa som de hade nytta av i de efter följande krigen. | |
|